Klockan är en bra bit över 15. Jag borde hänga med mormor och mamma i tvsoffan framför kalle. Jag borde knapra knäck, mumsa lussebulle och klunka must. Men istället funderar jag på om jag skulle ta bilen och åka ut en sväng. Det borde ju inte va så mycket trafik och vilken polis skulle orka stoppa mig för fortkörning på E20?

Jag gillade julafton förra året. Då jobbade jag på demensboendet hela dagen. Det var underbart mysigt, men ganska sorgligt för det finns så många som är ensamma över jul. Jag skulle aldrig låta någon som jag tycker om sitta ensam över jul. Jag skulle aldrig kunna acceptera att någon jag uppskattar äter sin fördiglagade-ica-gröt ensam, blir berusad av julglögg och somnar framför Karl Bertil Jonssons jul. Grejen är den att det finns männsikor som lever den mest misserabla jul man kan tänka sig. Samtidigt som jag ligger tjock-mätt i tvsoffan men fötterna på tvbordet, kan Kalle-replikerna utantill, klagar för att nötterna ät för hårda, häller i fler russin i glöggen och bara njuter av att vara hemma, av att den levande brasan värmer och att hela kylskåpet är fullt med mat.

Tomten ger paket till snälla barn. Fel, tomten ger paket till de barn som har haft råd att muta honom. Och det suger. Tomten ger paket till den som har någon att dela glädje med. Tomten ger inte paket till den som behöver dem bäst.

Jag gillar inte julen i år. Självklart är det skönt att vara hemma en sväng, självklart är det mysigt att spela kort med mormor, dricka té mitt i natten med mamma, digga jazz med pappa, hänga med annie, öla med robban, skratta med emmis, skvallra med anna och natta, telefona med jennifer, MM ‘a med evelina, träffa malins karl från Barcelona (och hey, jag kan nästan prata med honom!), dra telefonförsäljarskämt med sofia, fota med hans, julkramas med syster genom telefonen, sjunga aladinsånger med andré och bara uppskatta att vara hemma. Ja, det är guld! Men fan… I malaga har de lagat julmat i flera dagar, de sitter hos Teres och firar jul och gör det bästa de kan av situationen. Lite önskar jag att jag var där. Jag saknar dem. Jag har en familj i blod och hjärta, självklart. Men Jag har en familj i Malaga också. Vänner är den familj man väljer själv. Jag vet absolut vilka jag valt själv, och just nu saknar jag dem. Jag har valt världens bästa familj, både i Örebro och i Malaga (och alla andra som är utspridda över världen). Är det otacksamt mot den familj som sitter i tvsoffan just nu? Kanske. Jag är otroligt tacksam för allt de gjort och fortfarande gör, jag uppskattar Örebro mer än någonsin. Men jag saknar Malaga. Fast antagligen hade jag saknat Örebro om jag stannat kvar i Malaga. Så det hade kanske inte spelat någon roll.

Jag har i allfall pratat med Greta och Tobbe idag. Det var bra. Fast jag började sakna dem ännu mer bara för det. Mina föräldrar kommer att få en charmig telefonräkning. Om ingen orkar ge mig ett spanskthemnummer eller deras svenska mobilnummer villsäga. Fast efter att jag flyttade har telefonräkningen mer än halverats, så jag kan nog lätt få ta igen det nu, tycker jag. hepp.

Ut ikväll? mycket möjligt. Jag kör nog bil i alla fall.

Och matadoren, han blev argast av dem alla! Det jag blev mest upprörd över idag var i alla fall det här. Sjukt.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.