Alive

sådärja.

nu ska jag äntligen blogga. från skolan. min dator är nämligen alkoholskadad. igen. och jag tänker inte berätta hur det gick till. no no no.

istället tänkte jag avlägga en liten rapport om livet som trettio. det nya som jag prövat på en hel vecka nu.

mitt liv som trettio kan karaktäriseras av följande:

jag är trött.
jag har ont i ett öga.
jag är tre serieböcker, en blommig termos, en hemmagjord spegel, tre par örhängen, en bok om hereosexualitet, 32 depeche mode-skivor, en massa hudvårdsprodukter och snart en akustisk gitarr rikare. (med mera med mera.)
jag röker mer än jag gjort på väldans länge.
jag har fortfarande ingen kille.
jag har finnar.
jag har dåligt med pengar.
jag har många vänner.
jag är ganska glad.
men ändå trött.

mina trettioårskalas har förflutit någorlunda stillsamt så när som på en urspårning sent på födelsedagskvällen då jag o min bror + hans flickvän drog iväg på krogen och lekte arton, beställde in shotsbrickor och drack lakritsshots tills vi blev svarta om tungorna.

i helgen firade jag med en vän i göteborg, med snittar, bål och åttitalsmusik. det blev en fin liten tillställning trots att göteborgs spårvagnstrafik försvårar för nattliga tillställningar med sin regel att man måste betala en massa extra pengar om man åker spårvagn efter kl tolv på natten. vilket förstås leder till att folk tar sitt förnuft (eller sin snålhet?) tillfånga och åker hem med sista vagnen innan tolv.
lite tråkigt.
men fem sex stycken stannade ändå kvar till tre-fyra så vi fick vår beskärda del av partaj ändå. och den obligatoriska bakfyllan som man ju faktiskt förvntar sig efter en trettioårsfest.

nu är jag lite sjuklig och väldigt trött och lite frustrerad. det är det här med relatoner alltså. what to do. det har visst alltid en benägenhet att krångla till sig i mitt huvud när det kommer till det. måste nog ta mig en liten funderare på hur jag ska göra med den här distansmanne som jag har vad-det-nu-är med. och jag måste ta reda på vad han vill.

jättejätteläskigt.

men jag är ju trettio nu så lite mod borde jag väl samlat på mig genom åren.

det blir nog inte så mycket bloggat nu framöver för jag måste lämna in min älskade lap top på sjukhuset ett tag.

men JAG lever iallafall.