Generös? Nej inte idag

Jag gillar inte riktigt att köpa små prylar till Bill, typ småbilar eller liknande skitsaker som ändå går sönder. Tyvärr är det så att Bill gillar bilar, han vet exakt hur de låter och lyser upp när vi går vid en väg där bilarna susar förbi. På väg hem från stan idag gick vi in på lekbiten och köpte tre bilar. En röd, en svart och en gul Chrysler från slutet av 60-talet.

Nu förtiden skruvar tillverkarna fast leksakerna i förpackningen, vilket innebär att man som förälder (om man har dåligt tålamod) hinner få minst två vredesutbrott innan ungen väl kan få sin efterlängtade, i det här fallet en bil, leksak. Bill stod bredvid mig och kunde knappt bärga sig. Han skulle ha bilarna. Snabbt, snabbare, snabbast. Vi kämpade, vred och förbannade oss över hur urbotat dum den som kom på att skruva fast leksaker i förpackningen måste vara. Bill fick en bil. Brummade längs golvet och kostade bort den. Istället hittade han ett skohorn som var mer intressant. Nu ligger bilarna på golvet och är ointressanta.

Vad har jag lärt mig av detta?

Jo, att aldrig mer köpa spontana presenter till Bill förrän han visar tecken på tacksamhet!
haha