skator!!!!

Skat-eländen. Nu får det vara nog! Nyss var dom två, nu är dom plötsligt dubbelt så många. Visserligen är jag gammal men jag är varken helt senil eller ser dubbelt. Dom har förökat sig, de där skatans snyltgästerna! Jag ska nog äta upp maten matte ger dom, det är bara rätt eftersom de skäller på mig när jag går på min egen gräsmatta. Det har gått för långt, det här kan jag inte acceptera. Jag kan inte skjuta skrällena med mitt gamla luftgevär. När jag blir utskälld av grannens hund när jag går in på hans tomt kan jag stå ut med. I alla fall nästan, jag fanns faktiskt här först och då matade människovarelserna som bodde i huset faktiskt mig med leverpastej varje dag. Det går utför må jag säga! Tur att jag har satt mig i respekt hos hundkräket. Det är värre med katten som är där i bland, hon har ingen hyfs och förstår inte en gammal mans rättigheter att bevaka sitt revir. Det är nästan lika illa som när den förra katten fanns där. Nja, nu kanske vi inte ska överdriva, den svanslösa individen hade jag väldigt svårt för. Det upptäckte nog husse, om inte annat när han försökte skilja oss åt. Det blev en hel del skador. Inte på mig eller kattkräket, vi såg ju till att skrika mera än att fajtas, utan på husse. Han fick visst uppsöka någon slag veterinär. Usch, hemska tanke.

Åter till ämnet, hur får man bort snyltgästerna? Matte gullar ju med de där konstiga ogående frackklädda individerna så det är helt oklokt. Jag förstår ingenting, de är ju för stora för att ge sig på så varför ska de finnas just här? De djur som ska finnas på in tomt är mina bytesdjur, basta!

Fias kommentar: Den karske lillhannen var inte så karsk när getingarna svärmade kring honom. De borde väl räknas in i kategorin bytesdjur, dom som var så små? Och fästingar, varför fångar dom Simon och inte tvärtom? Kanske gamlingen börjar bli närsynt?

Simon: Gammal? Närsynt? Ha! Dom smyger sig på mig bakifrån! Fega rackare!

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.